Friskolor ja – men skattepengarna ska tjäna eleverna
Friskolor ja – men skattepengarna ska tjäna eleverna, inte en fjärran ägare.
Jag är i grunden positiv till friskolor och privata initiativ inom skolan. Entreprenörer som brinner för utbildning ska kunna skapa bra skolor och förskolor.
För mig är det inte den kommunala eller privata loggan på dörren som är det viktiga.
Det viktiga är eleverna.
Friskolor ja – men skattepengarna ska tjäna eleverna, inte en fjärran ägare.
Jag känner däremot en tydlig skepsis när skattefinansierad skolverksamhet blir en del av stora internationella investeringsstrukturer där avståndet mellan ägare, skola, lärare och elever blir väldigt långt.
Det handlar inte om att vinst alltid är fel. Företag måste kunna tjäna pengar och den som bygger en bra verksamhet ska kunna få betalt för det.
Men skattepengar är inte vilka pengar som helst.
De har tagits in för att ge barn en bra utbildning. Därför tycker jag att det känns fel om systemet utformas så att en alltför stor del av de pengarna kan hamna långt från eleverna och verksamheten.
Närmare eleverna
Jag skulle mycket hellre se friskolor där det finns ett tydligt lokalt engagemang: lärare, entreprenörer eller andra som faktiskt har hjärtat i skolan och eleverna.
Om vi nationellt kan hitta bättre former där den lokala kontrollen och inflytandet över skolan alltid är starkt, samtidigt som det finns möjlighet till privat kapital och entreprenörskap, tycker jag att det är en intressant väg.
Exakt hur sådana ägarregler ska se ut är i huvudsak en nationell fråga. Men principen är relevant även lokalt.
Kommunens fokus ska vara kvalitet, kunskap, trygghet och studiero – oavsett vem som driver skolan.
Skattepengar ska i första hand göra nytta för eleverna, inte för ägare långt från verksamheten.
Jag vill inte lösa problemen genom att förbjuda friskolor. Det skulle också stänga dörren för de engagerade människor som vill skapa något bättre.
Jag vill hellre ha ett system som ger bra skolor möjlighet att växa, men där elevernas bästa och det lokala ansvaret alltid väger tyngre än finansiella konstruktioner.
Det är för mig en ganska typisk fråga där vi inte behöver välja mellan två ytterligheter.
Vi kan både värna valfrihet och ställa höga krav.
Resultatet för eleven måste alltid komma först.
